Första riktiga arbetsveckorna på jobbet efter semestern är avklarade och det känns skönt. Skönt att vara tillbaka i vardagen och skönt att få känna att det rör på sig. Men semestern var nog välbehövlig i alla fall. Jag fick pusta ut efter vårt arrangemang av FALFs 4e nationella arbetslivskonferens som i år gick av stapeln vid Luleå tekniska universitet i slutet av juni. Konferensen var lyckad och det var intressant att se bredden i dagens arbetslivsforskning, eller arbetsvetenskap som jag gärna kallar det. Det fanns med andra ord mycket att lyssna på. Själv intresserade jag mig mest för några seminarier som handlade om hur man ska göra för att kunna kombinera ekonomisk effektivitet med en rättvis, hållbar och utvecklande organisation och god arbetsmiljö som möjliggör hälsa, arbetstillfredsställelse och lärande för medarbetarna. Visserligen förbättras arbetsmiljön inom många branscher, men det finns andra som har en mer dyster utveckling där andelen repetitiva och maskin- och detaljstyrda arbeten ökar. Här finns mycket att göra.

Då tror jag att det kan vara en bra idé att damma av lite gammal klassisk arbetsvetenskap. Jag har i sommar haft förmånen att läsa om de sociotekniskt inspirerade teorierna och metoderna där kunskaper om människan, arbete, teknik och organisation kombineras. Dessa teorier gav oss bland annat dessa två viktiga slutsatser: 1) Det räcker inte med organisatoriska förändringar. För att skapa lärande, innovationer och bra arbetsmiljö måste organisationsutveckling kombineras med förändringar av arbetet, arbetsplatsen, produktionsmetoder och produktionsteknik. 2) Det inte räcker att bara investera i ny teknik eller nya styrsystem. Sådana saker har inte ett givet sätt att fungera eller att förändra processer eller arbetsvillkor, vare sig positivt eller negativt, utan man måste även inkludera arbetets organisering, såväl den formella som informella organiseringen.

Dessa teorier togs fram under 1970- och 1980-talen och byggde på kritiska teorier, stora empiriska studier och en hel del konkret förändringsarbete ute på arbetsplatser. Tyvärr får liknande forskning inte så stort utrymme i dagens svenska arbetslivsforskning trots att såväl teorierna som metoderna behöver vidareutvecklas och uppdateras till dagens industriella kontext – och trots att många av de gamla problemen och behoven i arbetslivet kvarstår. Jag tror att många företag och organisationer skulle ha god praktisk hjälp av dessa teorier. Dessutom saknas i den internationella arbetsvetenskapliga litteraturen mycket av denna typ av kritiska arbetsplatsnära forskning. Här finns kanske en potential för internationell publicering. Och även för nya grepp inom forskningen och internationella jämförelser. Det ser jag fram emot!