”Du, jag kände det som om de höll på med hjärntvätt! Som om vi var på frälsningsmöte. Fyra hundra människor som skulle frälsas.”
Så berättar en anställd i Henrietta Huzells avhandling om ett möte där konsulter skulle introducera lean production i ett företag. Jag kom att tänka på det här citatet när jag läste en broschyr om lean från Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Trygghetsrådet, Lean – ett sätt för kommuner och landsting att möta framtiden heter den. Det är en religiös broschyr som lägger fram en sekts lära.
I den religiösa sekten lean heter guden Toyota. Från Toyota utgår allt gott. Toyota är ofelbart. Toyota är frälsningen för världen. Toyota är gud. Till lean-sektens mest heliga skrifter hör ”The machine that changed the world” – och den maskin som förändrade världen är den arbetsorganisation som Toyota har och som profeterna kallar lean. En annan helig skrift finns även på vårt språk och heter (på oklanderlig svenska) ”The Toyota way – lean för världsklass”. De tillhör de heliga skrifter som hela lean-sektens tro vilar på. Men de är inte skrivna av japaner, utan av amerikaner och en europé, sammanlagt fyra profeter. De här författarna – Womack, Jones, Rose och Likert heter de – är verkligen lean-sektens profeter eller evangelister. De åker världen runt och håller möten om läran. Sedan finns ett stort antal missionärer i form av lean-konsulter. Det är nationella profeter som reser omkring och håller väckelsemöten och bildar församlingar. Och så finns det kyrkoherdar och pastorer och pastorsadjunkter, det vill säga lean-konsulter på lägre nivå. De sprider läran i väckelsemöten i till exempel kommuner och landsting.
Allt fler stöter på chefer i landsting och kommuner som kommer stjärnögda från något av SKL:s väckelsemöten i form av lean-kurser. De har den nyfrälstes hela entusiasm och önskan att sprida budskapet och införa egna församlingar. Vi måste införa lean, säger de, annars hamnar vi på efterkälken, annars går vi under. Lean leder till himmelriket, allt som inte är lean leder rakt åt helvete. Det finns inget val. Lean är fulländat och fantastiskt: antingen går du också med i lean-gemenskapen eller så är du en hedning som det kommer att gå illa för.
Förutom de två heliga skrifter jag nämnde finns det förstås en mängd andra skrifter från sekten som lägger ut texten om lean. Ett exempel är den från SKL och Trygghetsfonden. Den kan med rätta kallas en religiös skrift därför att det inte finns någon kritisk distans till det som den handlar om. Det finns en massiv kritik från arbetslivsforskare om de negativa följderna av lean för arbetsvillkor och arbetsmiljö, men den låtsas man inte om överhuvudtaget. Det är ren okritisk propaganda. Man kan också lägga märke till att de som får komma till tals här är kommunalråd, regionråd, representanter för SKL, sjukhusdirektörer och leankonsulter. Inte ett sjukvårdsbiträde så långt ögat når, inte en undersköterska, ingen sjuksköterska, inte ens en läkare. Ändå är inte den här skriften den värsta. Det finns till exempel en från Skånes universitetssjukhus som är rent skandalös.
Vad är det då i lean-sektens budskap som får chefer i landsting och kommuner att tindra så med ögonen? Vad är det för ett himmelrike de tror att de ska komma till? Jo, det är ett rike där de ska få mer arbete utfört med mindre resurser – mer arbete för mindre kostnader, samtidigt som de som ska utföra arbetet är nöjda och glada, till och med entusiastiska. De kommer inte att arbeta hårdare, de kommer inte att arbeta fortare – de kommer att arbeta smartare, sägs det. Inte mycket tyder på att detta är sant. Lean-sektens lära låter också lite för bra för att vara sann, den sägs vara bra i alla avseenden för alla. Den sägs vara en vinn–vinn-situation. De flesta av oss har väl fått e-post, där någon från Nigeria eller Hongkong erbjuder sig att sätta in 250 miljoner dollar på vårt konto, eller där vi gratuleras till att ha vunnit 500 miljoner dollar i ett lotteri som vi inte köpt någon lott till. Vad säkerhetsexperterna inom data säger om detta är att om något låter för bra för att vara sant, så ska man dra öronen åt sig. Då ska man bli misstänksam. Då ska man inte gå på budskapet. Och så är det med lean. Propagandan för lean från SKL och till exempel Skånes universitetssjukhus går ut på att lean är ofelbar – och det är just vad som utmärker en religiös sekt, att dess lära är ofelbar, läran är fulländad och kan inte kritiseras.
Mycket av den forskning som finns om leans konsekvenser för de anställda tyder på att även de känner en entusiasm för budskapet till att börja med. Så småningom märker de emellertid ett växande glapp mellan vad läran säger och dess tillämpning i praktiken. De kan inte arbeta smartare utan tvingas arbeta hårdare, deras inflytande och ”empowerment” uteblir, lean framstår inte längre som en frälsningslära utan som en typ av arbetsorganisation som de blir allt mer cyniska inför. Lean blir lätt ett mer svårskött pastorat än i predikningarna och på frälsningsmötena.
Varför inte hålla en presskonferens? Forskningen tycker och anser mycket men det kommer sällan ut. Diskussionen förs i relativt slutna områden/kretsar/sällskap. Enda anledningen till att jag hittar in är att jag har arbetat ett halvår i min ungdom på Arbetslivsinstitutet, annars skulle jag inte förstå något av det ni säger härinne. Varför inte invitera dagspress och lyfta rubriker som ”forskare manar till eftertanke – resursslöseri – 3o år gamla metoder används av naiva kommuner, forskare ryter till – skattemedel går till bluffkoncept” osv. Eller ta kontakt med Riksrevisionen? Det finns människor där som faktiskt är allvarligt intresserade av vettig användning av skattemedel. Jag kan rekommendera kontaktpersoner.
Någon läsare skulle i sammanhanget säkert kunna börja undra om Forum för Arbetslivsforskning är en SEKT?
Vem skulle dock vinna på ett sånt uttalande?
Jag tror för egen del att det manar till eftertanke innan man slår ner på en mängd människor som arbetar med att implementera en managementstruktur som lean, med J CH Karlssons ovanstående typ av metaforisk retorik.
Jag är ganska säker på att nedanstående personer inte skulle hålla med om beskrivningen att de leder en sekt även om någon av någon outgrundlig anledning skulle komma på idén att så är fallet.
Måns Svensson (ordförande), Lunds universitet
Margareta Oudhuis, Högskolan i Borås
Ann Bergman, Karlstad universitet
Johnny Hellgren, Stockholms universitet
Kerstin Isaksson, Mälardalens högskola
Mikael Ottosson, Högskolan i Malmö
Visst kan man förstå Jan Ch – Det finns många ”talibaner” därute som ser enkla lösningar på komplexa problem. Varje begrepp kring någon uppsättning idéer riskerar att kidnappas av maktspelare i en organiation, konsulter och varför inte forskare med reviranspråk. Och ”Lean” är så generellt och öppet för olika tolkningar att det finns goda möjligheter att predika det man ändå vill under denna nya fana, Men detta gäller ju allt som kommer över en hype-tröskel.
Toyota är långt ifrån ett perfekt företag, och mycket av det de anser sig göra bra vill vi inte införa i de flesta svenska företag. Men de har ju haft en exempellös tillväxt och lönsamhet och många av deras medarbetare verkar anse att det är ett bra företag, så något som är rätt gör de ju. Man bör ha ett kritiskt förhållningssätt, men kanske finns det något att lära?
Avskräckande tillämpningar hindrar inte att det finns goda tankar och idéer att inspireras av inom Lean liksom från andra hypar. Jag skulle vilja påstå att Lean varken är gott eller ont, utan en uppsättning möjligheter att åstadkomma saker man vill. Vad man åstadkommer beror alltså på vad man vill, och på värderingar, manöverutrymme och förmåga.
Ansluter man sig till McGregors teori X, vilket jag vill hävda att de flesta organisationer i praktiken gör trots att deras medarbetare kanske tycker annorledes, så kommer Lean att ge nya verktyg till att utöva teori X ännu effektivare. Men anser man i grunden att alla människor är kapabla och intresserade att göra ett bra arbete kan organisationen ge bättre möjligheter för det.
Den stora motsättningen finns, vill jag hävda, mellan utrymmet, förmågan och djärvheten att tänka långsiktigt, och den kortsiktighet många organisationer tvingar på sina chefer.