I en av de norska filmerna om Elling åker han som barn tåg med sin mamma. När tåget stannar på stationen i Moss tittar han ut genom fönstret och frågar:
– Är det sant att de som bor i Moss kommer från yttre rymden?
– Jada gutten min, svarar hon, det är helt sant det.
Länge hade jag ingen annan anledning att åka till Moss än att beskåda utomjordingar. Men nu åker jag dit för att beträda helig mark.
En av de mest inflytelserika nordiska teorierna inom arbetslivets område är Sverre Lysgaards analys av arbetarkollektivet, ett gemensamt försvarsverk bland de underordnade på en arbetsplats för att bevara sin värdighet inför företagets omättliga, ensidiga och obönhörliga krav. Undersökningen genomfördes på massafabriken Peterson og sønn i Moss mot slutet av 1950-talet. För inte så länge sedan stod ett par kollegor och jag vid fabriksgrindarna på samma fabrik och väntade på att bli mottagna för ett besök där. Anledningen var att jag är inblandad i ett projekt som går ut på att upprepa Lysgaards undersökning med utgångspunkt i hans metoder och intervjuguider.
Många arbetslivsforskare vittnar idag om de svårigheter de råkar ut för när det gäller att komma in på arbetsplatser för att göra intervjuer och deltagande observation – om de inte är där på uppdrag av ledningen, vill säga. Här är ett par sådana erfarenheter från arbetslivsforskare:
– Det tog mig nästan två års avslag innan jag lyckades få tag på ett företag, som kunde fungera som det huvudsakliga fallet för min avhandling.
– Jag skulle ha velat undersöka vidare logiken i vissa aspekter av arbetsorganisationen, i synnerhet med ledningen. Trots det var ett dolt angreppssätt den enda möjligheten, eftersom jag hela tiden nekades tillgång (till arbetsplatser) när jag använde mig av en öppen kontakt och förklarade att jag ville undersöka anställningsförhållanden.
Därför var jag åtskilligt nervös när vi stod där och väntade. De personer i företagsledningen och facket som vi skulle träffa kunde enkelt kasta ut oss, varvid hela projektet skulle haverera. Istället blev vi vänligt inbjudna till ett konferensrum, trakterades med frukt och smørbrød, och fick en detaljerad beskrivning av fabrikens öden och äventyr de senaste åren. När vi skulle presentera vårt projekt råkade jag säga att för en arbetslivsforskare kändes det som att komma till helig mark att gå in genom fabriksgrinden. Det ledde till att vi fick en visning av hela fabriksområdet – en verkligt spännande pilgrimsfärd för oss.
Nu har vi genomfört ett stort antal intervjuer och observationer. Det visar sig att ingen anställd finns kvar sedan Lysgaards tid, tekniken är förnyad, ledningsstrategier och arbetsorganisation annorlunda – men den heliga markens arbetarkollektiv finns kvar i ograverat skick. Vår uppgift blir nu att försöka förklara hur det är möjligt.
