FALF 2026, 9-11 Juni

Vägar mot framtidens arbetsliv
I relation till människa, teknik och organisation
Högskolan Kristianstad
Läs mer på konferenswebben

Home Blog Page 50

Tjänstesamhället på La Rambla

En vanlig torsdagskväll vid halv elvatiden gick vi upp hela La Rambla – en dryg kilometer turistfälla i Barcelona. Samtidigt oerhört raffinerad med sitt vågmönster på gågatan, fascinerande byggnader, den fantastiska marknaden. Men när vi går där på kvällen ser vi inte så mycket av detta. Vi märker bara trängsel och lurendrejeri för att förtrolla oss – ett tjänstesamhälle i sin prydno. Och förtrollade blir vi av trollkonstnären som kör det klassiska konststycket med flaskan i påsen – och plötsligt är påsen tom. Den gripande suggestiva dansen med ett glasklot, som till synes producerar esoterisk musik. Det urgamla tricket med tre små koppar – och var finns myntet? Det trodde jag inte att jag skulle få se igen i min livstid, men som jag nu bevittnade på två ställen längs gatan. Lite längre upp en obeskrivligt skicklig street dance-ensemble. Det måste ha tagit år av passionerad träning för att göra så svåra saker så enkelt. Dansarna drog en stor ring av åskådare och ficktjuvar.

På toppen av La Rambla, vid Plaça Catalonya, ligger Zurich Café. Där samlades oppositionella intellektuella under diktaturen. Nu ser vi till vårt kaffe hur två poliser trakasserar en gatumusiker. Tidigare gav vi honom våra sista mynt, eftersom vi tyckte att han gjorde en väldigt bra version av en sång vi tycker om.

Bortom tjänstesamhället kände vi ändå att livet lättade lite extra den kvällen genom att hela den dryga halvtimme vi satt där, så höll ett ungt par på att slita sig från varandra utanför nedgången till Metron. Varje gång de skildes med ett par meter, vände de och kramades igen. Kanske gör de det än.

Välkommen till FALF11 Det nya arbetslivet

Nu börjar det närma sig årets FALF-konferens! Veckorna bara rusar iväg och snart är det 15-17 juni. Vi här på Arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet vill önska dig varmt välkommen till FALFs 4:e nationella arbetslivskonferens Det nya arbetslivet 2011. Och än en gång ser FALF fram emot att vara värd för spännande möten där forskare och praktiker utbyter erfarenheter och diskuterar arbetslivets brännande frågor. Tillsammans flyttar vi fram forskningsfronten och positionen för arbetslivsforskningen i Sverige. Vi är säkra på att liksom tidigare år kommer idéer till nya forskningsprojekt att genereras och nya samarbeten att bildas. Årets konferenstema Det nya arbetslivet innehåller många frågor och kräver såväl ämnesmässigt djup inom många olika discipliner som tvärvetenskapligt lärande och helhetsförståelse. Vi är mycket stolta över att kunna presentera våra huvudtalare Töres Theorell, Svend Erik Mathiassen och Elisabeth Lagerlöf som tillsammans visar på just detta. Årets konferens erbjuder möjligheter att lyssna på och diskutera över 70 presentationer av aktuell forskning från olika discipliner och från alla delar av Sverige. Vi kommer också att ha workshops där näringslivets representanter deltar. För varje år har andelen seniora forskare ökat vilket garanterar kvalitet och djup, men konferensen är även en viktig mötesplats för doktorander. Nytt för i år är att deltagare i FALFs nationella forskarskola har fått en särskild inbjudan och vi gläds åt att flera av dem är med på konferensen. En annan spännande nyhet är Arbetsmiljöhögskolans pris för bästa avhandling i Sverige inom forskningsområdet arbetsliv och arbetsmiljö. Väl mött på konferensen och passa på att njuta av Luleås ljusa nätter!

Bara i Karlstad

”Du ska ha stryk din jävel! Håller på och pratar med facket hela tiden! Du vet inte vem jag är. Försvinn annars slår jag ihjäl dig!”

Arbetskamraterna var tvungna att gå emellan när företagets ägare kom rusande och skulle ge sig på Thomas. Han var en av två anställda som vågade vara medlem i facket. En gång tidigare hade han sagt till ombudsmannen att företaget bröt mot alla regler med sina krav på de anställda att till exempel obligatoriskt arbeta alla söndagar utan övertidsersättning. Och det trots att företaget fick understöd från staten. Nu hade han kontaktat facket igen och ombudsmannen ringde ägaren och påpekade att företaget borde betala löner enligt avtal, betala ut dem i rätt tid och respektera lagstiftning och avtal om arbetstider. Med resultat att Thomas hotades till livet och fick sparken omedelbart.

Ombudsmannen tyckte det var bra för Thomas att komma bort från ”ett sådant skitföretag”, men det är en klen tröst för honom. Innan det här jobbet var han arbetslös i två år och rådet att skaffa sig något annat är inte särskilt hoppfullt. Nu är han arbetslös igen och ska försöka förklara för arbetsförmedlingen varför han inte längre har jobbet kvar. Företaget, däremot, får nya anställda som måste jobba olagligt. Det inte bara tillåts finnas kvar, det fortsätter att belönas med statliga bidrag.

Visst låter det otroligt att detta skulle kunna hända i dagens Sverige. Det gör det naturligtvis inte heller. Ett sådant skurkföretag är en isolerad företeelse som bara kan inträffa i Karlstad. Eller?

Om vikten av vem som kan sparka vem

I höstas skadade Volvo sitt varumärke genom att se till att tre arbetare fick sparken för att de ansågs ha skadat Volvo. Samtidigt har Volvo IT:s ”kulturchef” kvar jobbet, trots att han förolämpat alla anställda i hela Sverige. Det är en fråga om vem som kan sparka vem.

 

En bemanningsanställd på Volvo i Skövde skrev på Facebook att han var glad att han nu bara hade en dag kvar på det dårhus, som han ansåg att hans arbetsplats på Volvo var. Två av hans arbetskamrater instämde. Volvo gav alla tre sparken för illojalitet. I ett sådant läge kan arbetsgivare stödja sig på en paragraf som säger att anställda har lojalitetsplikt och ska sätta arbetsgivarens intressen före sina egna. Om någon tror att yttrandefrihet råder i arbetslivet, så är det fel. Lojalitetsplikten går före yttrandefriheten utom i specifika fall, särskilt när det gäller privata företag.

 

Några månader innan dessa händelser påstod en ”kulturchef” på Volvo att svenska anställda är ”liknöjda, passiva och ointresserade av innovation och kundtillfredsställelse” (se min bloggkollega Stefan Tengblads inlägg här 6/9 förra året). Arbetsgivare har inte någon lojalitetsplikt gentemot sina anställda, tvärtom kan de förolämpa ett helt lands anställda utan att något händer. Vem skulle ge dem sparken?

Varför värdesätts kompetens så lite?

Min kollega Margareta Oudhuis vid Högskolan i Borås berättade om ett seminarium med en rekryteringsansvarig på ett ledande bemanningsföretag som framhöll att ”talang” numera används som det viktigaste rekryteringskriteriet. Margareta framhöll att hon tyckte detta begrepp var otydligt och att det säger lite om vad kandidater i fråga faktiskt kan. Risken finns ju att detta begrepp kan användas som argument för att anställa någon på rätt lösa grunder, ungefär som att det ofta anställs personer därför att de ”verkar duktiga”. Jag tänkte nog att detta måste ha varit en tillfällighet fenomen, men senare samma dag hörde jag Volvos avgående VD Leif Johansson på nyheterna säga att han har varit privilegierad eftersom han har haft möjlighet att jobba med så många talangfulla människor på Volvo. Man skall förstås inte märka ord men det går att tolka uttalandet som att dessa människor på Volvo inte är fullt ut kompetenta för sina jobb, men kan bli detta med tiden om deras talang tas tillvara på ett bra sätt. Och om talangfull blir utslagsgivande så har personer som Leif Johansson svårt att få något jobb i framtiden, för hur duktigt han är som VD så kan man knappast se honom som en talang, på samma sätt som att det var rätt många år sedan det gick att påstå att Zlatan var en fotbollstalang. En talang bör rimligtvis vara ung och oetablerad, annars har personen ifråga förspillt eller realiserat sin talang. Personer över 45 år skall kanske inte göra sig besväret att försöka byta jobb?, det kan ju alltid finns någon yngre och mer talangfull förmåga utan någon större erfarenhet att tillgå.

I Jusek-tidningen (nr 3 2011) som handlar om rekrytering blir huvudtemat ”lyckad talangjakt” vilket blev mitt tredje möte med talangbegreppet på två dagar. Inget ont om det som står i artiklarna, men någon problematisering av talangbegreppet görs inte. Däremot gör Per Örnéus, enhetschef på Utrikesdepartementet en problematisering av många arbetsgivares förmåga att värdesätta erfarenhet i detta nummer. Detta gäller enligt honom särskilt deras förmåga värdesätta arbete inom multilaterala organisationer såsom FN och världsbanken som han framhåller är fantastiskt kompetensutvecklande. Han fortsätter ”tyvärr förstår inte alla arbetsgivare vilken merit det är. Det tror att det är kompetensutveckling att sitta på en kursgård utanför Stockholm och käka räkor.”

Hur råda bot på detta problem? Här kommer ett förslag till lösning:

1000 rekryterare sökes
Arbetsplats: På företag och förvaltningar över hela konungariket Sverige
Arbetsuppgifter: Att rekrytera medarbetare till olika slags befattningar baserat på fallenhet, kompetens och förmåga i syfte att skapa organisatorisk konkurrenskraft och samhälleligt välstånd.

Kvalifikationer: Kunna värdera och värdesätta kompetens och förmåga i en meritokratisk rekryteringspraktik

Tillträde: Omedelbart