”Du ska ha stryk din jävel! Håller på och pratar med facket hela tiden! Du vet inte vem jag är. Försvinn annars slår jag ihjäl dig!”
Arbetskamraterna var tvungna att gå emellan när företagets ägare kom rusande och skulle ge sig på Thomas. Han var en av två anställda som vågade vara medlem i facket. En gång tidigare hade han sagt till ombudsmannen att företaget bröt mot alla regler med sina krav på de anställda att till exempel obligatoriskt arbeta alla söndagar utan övertidsersättning. Och det trots att företaget fick understöd från staten. Nu hade han kontaktat facket igen och ombudsmannen ringde ägaren och påpekade att företaget borde betala löner enligt avtal, betala ut dem i rätt tid och respektera lagstiftning och avtal om arbetstider. Med resultat att Thomas hotades till livet och fick sparken omedelbart.
Ombudsmannen tyckte det var bra för Thomas att komma bort från ”ett sådant skitföretag”, men det är en klen tröst för honom. Innan det här jobbet var han arbetslös i två år och rådet att skaffa sig något annat är inte särskilt hoppfullt. Nu är han arbetslös igen och ska försöka förklara för arbetsförmedlingen varför han inte längre har jobbet kvar. Företaget, däremot, får nya anställda som måste jobba olagligt. Det inte bara tillåts finnas kvar, det fortsätter att belönas med statliga bidrag.
Visst låter det otroligt att detta skulle kunna hända i dagens Sverige. Det gör det naturligtvis inte heller. Ett sådant skurkföretag är en isolerad företeelse som bara kan inträffa i Karlstad. Eller?
