Inte många yrken har fått äran att bli besjungna av The Beatles. Ett av dem är dock parkeringsvakter – i ”Lovely Rita Meter Maid” från ”Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band”. Men mest får parkeringsvakterna utstå spott och spe. På nätet kan man till exempel hitta en ”lustig” krönika över den annars så genomsympatiske Sven-Anders, som ”sparkade en lapplisa i arslet” och därigenom blev folkets hjälte. Den kvinnliga parkeringsvakten var naturligtvis sadistisk och njöt av att hånleende utdela böter. De 3 000 kronor extra som Sven-Anders i domstol dömdes att böta var, tyckte han, ”värt vartenda öre” (Flashback.se). Väldigt mycket av parkeringsvakters arbetsvillkor handlar faktiskt om hur de ska hantera trakasserier från felparkerare som blir bötfällda – från att få utstå okvädingsord till att bli sparkade i arslet. Det är ett stort arbetsmiljöproblem.

I det fall som det här handlar om var antalet trakasserier mycket stort från början, vilket bland annat ledde till höga sjukskrivningstal. En åtgärd var att ändra uniformernas färg från grön till svart – från att symbolisera miljövänlighet till att associera till polisiär myndighet. En av de ansvariga säger så här om de gröna uniformerna: ”Parkeringsvakterna såg ut som om de var på väg ut och fiska när de gick nedför trottoaren, va? Det var inte vidare bra när du skulle utöva auktoritet.” Numera står de anställda därför framför spegeln och skärskådar noggrant sin uppenbarelse innan de beger sig ut på jobb. Det handlar ju om deras säkerhet. Och antalet trakasserier har också minskat drastiskt.

Men parkeringsvakter får ju inte heller gå runt och sparka misshagliga parkerare i arslet. Vid rekrytering av personal läggs därför stor vikt hur de som anställs kan tänkas agera ute på stan. Hur bemöter de och hur bemöts de av felparkerare? En sak är att utesluta dem som verkar alltför intresserade av den svarta uniformen och kan misstänkas bli väl mycket poliser. Inte heller ska de te sig alldeles lika folks fördomar om hur en parkeringsvakt ser ut – vilket enligt en chef är så här: ”Folk har den här bilden av en parkeringsvakt, helt klart: de är skummisar, de röker typiskt 30–40 cigaretter om dagen och åtminstone hälften av dem har alkoholproblem, eller också har de inget liv hemma och dessutom, du vet: om du inte kan göra något annat, så kan du alltid bli parkeringsvakt.” De som får jobb ska istället uppfylla flera kriterier. Ett är att fysiskt kunna gå och cykla långa sträckor utan att deras ordentliga och propra utseende påverkas, ett annat att de i alla lägen kan agera lugnt och utan aggressioner och ett tredje att ha så goda språkkunskaper att de alltid kan förklara lagstiftningen på området. Utbildning och träning på sådana här saker har stärkt parkeringsvakternas självförtroende, så att deras jobb underlättats.

Dessutom har parkeringsvakterna utvecklat sina egna sätt att skydda sig mot sparkar i arslet. Ett trick är att se till att vara mycket synlig när de går nedför en gata, gärna stanna till och prata med folk – allt för att bilförare med dåligt samvete ska hinna flytta bilen eller lösa en parkeringsbiljett. När vakternas närvaro väl är känd kan de gå gatan tillbaka och kontrollera att allt står rätt till. Sådan smidighet ingår i deras yrkeskunskaper – även om den kanske inte finns med i utbildningen.

Så: Nästa gång det sitter en lapp på din vindruta för att du parkerat fel eller inte betalat parkeringsavgiften, skicka en vänlig tanke till den stackars parkeringsvakten. Det är ett svårt jobb som kräver stor takt och kunskap.

(Källa: Boesby Dahl (2013) ”Looking neat on the street. Aesthetic labor in public parking patrol.” Nordic Journal of Working Life Studies, 3:2.)