Barnet känner tuggummits lenhet mot tungan. Oerhört stolt känner hon att det är tudelat – hon har lyckats göra en perfekt ormtunga. Hon har aldrig klarat av det förut.
– Nu är det läggdags, säger pappa. Du får lägga bort tuggummit och borsta tänderna.
– Men ormtungan, då försvinner ju ormtungan! Jag måste ha den i munnen inatt!
– Det går inte. Du måste sova nu. Lägg ut tuggummit och borsta tänderna. Du kan göra en ny ormtunga imorgon.
Efter en lång palaver tvingas barnet lägga bort tuggummit, borsta tänderna och gå till sängs.
Nu, 30 år senare, säger hon:
– Jag lyckades aldrig mer göra en så fin ormtunga.
Själv kommer jag inte ens ihåg att jag tvingade henne att lägga bort sin ormtunga.
