Detta blogginlägg är en eloge till alla ideellt hårt arbetande inom idrotten. Att idrottens barn- och ungdomsverksamhet engagerar både föräldrar och andra vet vi ju alla. Ungdomsidrotten skulle inte klara sig utan dem. Att även elitverksamhet och vuxenidrott är beroende av hårt ideellt arbete kanske vi inte alltid tänker på. Jag har förmånen att få leda styrelsen i Northland basket, Norrbottens lag i basketligan dam. Vi är ett professionellt elitlag som just nu spelar SM-final för femte året i rad och finansierar vår verksamhet nästan uteslutande på sponsorpengar. Det är en utmaning eftersom de ekonomiska förutsättningarna inom basketsporten är ju inte riktigt samma som fotboll eller ishockey – och dessutom har damidrotten det lite magrare än herridrotten. Northland basket har en klubbdirektör och ett litet kansli – där arbetsvillkoren och lönen inte på något vis står i proportion till mängden arbetade timmar eller engagemang. Det samma gäller för våra spelare och coacher. Idrottslig framgång kräver mycket tankar, planering, teamarbete och vinnarskallar. För att inte säga våra funktionärer som vid matcherna vecka efter vecka lägger ned en stor mängd arbete ideellt. Utan dem skulle det inte fungera. Och på styrelsemötena blir jag imponerad av de mycket kompetenta ledamöterna, inte bara av deras många ideella arbetstimmar per vecka utan också av den glöd, det hjärta, det driv som finns. Ett litet uns av detta i ett företag vore guld värt. Här kanske det finns en del att lära? Går det att organisera fram vinnarskallarna, delaktigheten, lusten? Det finns en del forskning om detta och det blir säkert mer, hoppas jag.