Falska fakta

Ord som är mycket viktiga kan ibland låta lite konstiga. Ett sådant är ”faktoid”. Faktoider är uttalanden som framstår som fakta, men som i själva verket inte är det. Jag vet inget annat område som är så fullt av faktoider som pratet om arbetslivet. Och – sorgligt att säga – det finns arbetslivsforskare som bidrar med faktoider till vad som ibland kallas den allmänna debatten.

När jag upptäcker faktoider om arbetslivet, så har de flesta en sak gemensam: De uttalar sig med självklarhet om något utan att ha det minsta belägg för att det faktiskt är på det sätt som de påstår. Det fanns till exempel för inte så länge sedan en tid när det här hade blivit ett faktum: Människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet vill inte längre ha fasta jobb. Förr, i det gamla samhället, ville folk ha en sådan trygghet men nu, i det nya samhället, är det ingen som vill det längre. Men det var fel. Det var en faktoid. Den spreds i massmedia, de flesta politiker trodde på den, det fanns arbetslivsforskare som framförde den. Men den var falsk. För den som ville se fanns åtskilliga empiriska undersökningar om vad människor faktiskt tyckte om fasta jobb. De visade entydigt att fast jobb var vad folk ville ha och att det inte var någon skillnad i den saken mellan åldersgrupper. Men i den allmänna debatten dukade fakta under för faktoiden.

Ett annat exempel: Arbetslagstiftningen, särskilt Lagen om anställningsskydd (LAS), är striktare i Sverige än i andra länder och det minskar sysselsättningen. Det är fel. För det första tillhör Sverige en mellankategori i fråga om ”strikthet”, det vill säga graden av anställningstrygghet, i internationell jämförelse. I toppen av strikthetstabellen ligger till exempel Frankrike, Portugal, Turkiet, och Spanien. I botten finns exempelvis Japan, Danmark, Kanada, Storbritannien och USA. Och i mellanskiktet finns Sverige, Norge, Tyskland, Finland, Polen och några till. För det andra, om uttalandet vore sant skulle de länder som liberaliserat sin arbetsmarknadslagstiftning fått en högre sysselsättningsgrad än andra. Men så är det inte. Det finns helt enkelt inget samband mellan en ”strikthet” i lagstiftningen och sysselsättningsgrad. Uttalandet är en faktoid.

Och ett exempel till: Kraven på kvalifikationer i arbetslivet har stigit så kraftigt att folks utbildningsnivå inte hunnit med. Det finns en utbredd underutbildning på arbetsmarknaden. Det är fel. I själva verket är det tvärtom. Det är riktigt att det finns ett stort glapp mellan individers utbildningsnivå och jobbens kvalifikationsnivå, men det går så att säga åt andra hållet: Folks utbildningsnivå har stigit så kraftigt att kvalifikationerna i arbetslivet inte hunnit med. Det finns en utbredd överutbildning på arbetsmarknaden. Uttalandet är en faktoid.

Egentligen så tror jag inte att det är så svårt att motverka faktoider. Parollen är mycket enkel: Kolla data, kolla fakta! Jag vet att vetenskapsteoretiska modifieringar och kvalificeringar måste göras av ett sådant uttalande – men det hör till finliret. Huvudsaken är att vi alla är lite kritiska och tänker efter vilken empirisk grund olika påståenden faktiskt har om hur arbetslivet ser ut.

Vi arbetslivsforskare har, tycker jag, ett stort ansvar i att avslöja faktoider om arbetslivet och att vara självkritiska nog att inte sprida dem.