BLOGGINLÄGG
Det var väl bara en tidsfråga. Scientific management började inom industrin, gick sedan vidare till kontoren, till vården och slutligen in i hemmen. (Du har väl för övrigt inte missat den fantastiska filmen ”Psalmer från köket”? Filmen skildrar svenska rationaliseringsexperters försök på 1950-talet att taylorisera norska bönders kök.) Lillian Gilbreth, en av de tidiga efterföljarna till Taylor, ägnade sig bland annat åt att rationalisera kök och hemarbete. Lean går nu samma väg. Leankonsulter brukar förstås förneka att lean är scientific managements moderna framträdelseform, men arbetslivs- och organisationsforskare kan se på saken med klarare ögon vilket gör att de har en annan bild. En ledande arbetslivsforskare, Steven Vallas, säger exempelvis som en självklarhet att lean är ”Toyotas sätt att tillägna sig arvet från taylorismen”. Det är därför inte så konstigt att lean nu har gjort samma resa: Lean började i industrin, gick sedan vidare till kontoren, till vården och nu in i hemmen. Det sker i boken Från frustration till flow med lean@home. En viktig bok om var dag – din vardag, författad av Eva Jarlsdotter. Hon propagerar för att lean ska ta steget in i hemmet på bland annat det här sättet:
I familjen och hemmen sliter vi på varandras kärlek, tillit, självkänsla, miljön, oss själva och många slösar på resurser – både tid och pengar. Lean minskar det slöseriet. Om du jobbar med lean på ett uthålligt sätt kan du minska slöseriet dramatiskt och skapa ett mer hållbart och harmoniskt hem. Därmed ett mer hållbart samhälle. […] Lean hjälper oss att göra det bästa vi kan och leva våra drömmar.
Säg vad lean inte kan åstadkomma! Målet är att nå ett lean hem, vilket man kan göra genom att följa råden i boken – presenterade med alla de japanska begreppen kaizen, muda, kanban, seiri och så vidare. (Jag ser fram emot en ny ”Psalmer från köket” om något decennium om dagens leankonsulters härjningar hemma hos folk.)
I likhet med alla sammanhang där lean figurerar är Toyota förstås hjälten. Anekdoten om att de som grundade Toyota betraktade företaget som ett ömtåligt träd, en planta som måste vårdas för att växa sig starkare och vackrare återkommer många gånger i boken. Inte ett ord om att Toyota flera gånger har varit tvingade att återkalla miljontals bilar på grund av fel – en del av dem livsfarliga. Inte ett ord om att det just nu pågår rättsliga processer mot Toyota i USA på grund av sådana brister i bilarna. Inte ett ord om att leans slagord att empower de anställda inte innebär något faktiskt inflytande. I Sverige har lean i stället använts som vapen för att krossa inflytelserika och väl fungerande arbetslag och överföra makt därifrån till ledningen, vilket bland andra Margareta Oudhuis har visat. I praktiken handlar det inte om empower utan depower. Inte ett ord om att lean numera anses vara förlegat inom delar av näringslivet och att allt fler verksamheter inom offentlig sektor överger lean till förmån för sociotekniskt inspirerad organisation med verkligt inflytande för de anställda.
Inte ett kritiskt ord om någonting. Mot bakgrund av en annan skrift, en broschyr från Kommuner och Landsting och Trygghetsrådet kallade jag i en tidigare blogg broschyren ett uttryck för en religiös sekt, eftersom den bara innehöll lovord och ingen kritisk distans över huvud taget. Lean blev en ofelbar frälsningslära. Jarlsdotters bok är uttryck för samma religiösa tro på den rena sanna läran lean och det fulländade Toyota. Om något går fel beror det inte på brister i läran utan på kättare som förvanskar den:
En del arbetsplatser har drabbats av charlataner som grovt har missförstått och manipulerat lean – medvetet eller omedvetet – och tokeffektiviserat och inte involverat de verkliga experterna. Sedan har charlatanerna rest vidare och förstört nästa arbetsplats.
Men det ligger en logisk konstighet gömd här. Toyotas misslyckanden med de gång på gång återkallade bilarna måste i enlighet med resonemanget bero på att även Toyota drabbats av charlataner – och var står lean då? För det kan väl inte vara något fel på själva läran som lett till dessa fiaskon?
De råd som ges i boken blir ofta väl klämkäcka och förnumstiga, såsom råd i den här typen av okritiska och överentusiastiska skrifter tenderar att bli. Ett exempel:
Ser ni när det blir flaskhalsar i planeringen? Sträva efter att få ett jämnt flöde och styr så att ni får vilotid. När det trots allt blir krockar så kan ni fatta proaktiva beslut hur ni ska prioritera och lösa det.
Bra att veta. För att inte tala om den i oändlighet upprepade floskeln att i lean ses problem som en möjlighet i förklädnad.
Vissa meningar i boken är redan förstrukna så att det ska se ut som det är gjort med överstrykningspenna. Budskapet är förstås att läsarna inte ska hitta på några egna idéer utan läsa de markerade satserna särskilt noggrant. Leans främsta organisatoriska åtgärd, standardisering, kliver ända in i boksidornas layout.
Ett av de återkommande exemplen på leans effektivitet är de högar med smutstvätt som innan införandet av lean i hemmet låg lite här och var i huset. Jarlsdotter räknar ut att det handlade om drygt tio kvadratmeter golvyta och med ett kvadratmeterpris i familjens bostadsområde på omkring 35 000 kronor har de tjänat 350 000 kronor på att genom lean få bort högarna. Totalt innebar rensandet av golvytor en vinst på cirka en miljon kronor. Se där leans effektivitet! Men det är något som skaver i logiken även här. Normalt är rationaliserares stora skräck tomma ytor. De kostar pengar, det är inte något som man tjänar på. Jag tvivlar på att familjen kan gå till banken och säga att nu har vi så mycket tomma golvytor här, så nu vill vi minska lånet med en miljon kronor. Men på den här nivån ligger mycket av argumentationen, inklusive den matematiska formeln för att beräkna flödeseffektiviteten i hemmet. Det förhållandet att Jarlsdotter fått ett anslag från Vinnova för projektet ”Hållbara och harmoniska hem med lean@home” stärker knappast respekten för denna så kallade innovationsmyndighet.
Vore jag göteborgare skulle jag med utgångspunkt i begreppet muda (slöseri) säga att det inte är mudan värt att läsa den här boken, men nu får jag nöja mig med att det är muda att göra det.