Innan jul cirkulerade det en rolig You-Tube film på temat ”Einstein söker en professur” (vid Göteborgs universitet) där en ny text ersätter vad en kolerisk och desperat Hitler gormar ut i en dyster bunker (från filmen ”Der Untergang”). Dekanen (Hitler) avfärdar Einstein därför att han saknar pedagogisk utbildning, inte forskar inom de centralt utvalda vetenskapsområdena, att han inte har erfarenhet och intresse av att arbeta med hållbarhets- och genusfrågor, inte kan förväntas sig efterleva fastlagda mål- och styrdokument, mm. På många sätt känner man igen vad som händer i det obönhörliga mötet mellan vetenskaplig kvalitet och akademisk frihet å ena sidan och administrativa förordningar och krumryggad anpasslighet å den andra sidan. Samtidigt känns filmen orealistisk på fler sätt än den instängda och mörka bunkermiljön där alla utom Hitler står i nervös givakt. Ingen dekan vid något lärosäte skulle nämligen tveka att anställa en nobelpristagare i dagens anseendetörstande universitetssamfund. Einsteins vetenskapliga renommé hade gjort rent hus med alla andra kriterier och involverade beslutsfattare hade betett sig som tjurfäktningsrekryterarna i julaftonsfilmen om Tjuren Ferdinand: ”Splendide, bravissimo, excellente – Honom ska vi ha”.
Det är däremot högst osäkert om ett lärosäte hade ansträngt sig för anställa Sokrates som lärare. Det hade inte förvånat mig det minsta om Sokrates gjort sig omöjlig som anställd lärare även om han helhjärtat gått in för att göra ett gott arbete. Hela hans pedagogiska upplägg hade framstått som högst otidsenligt, att genom dialog föra tankar och förståelse framåt, att låta lärjungarna styra ämnesval och låta deras egen bildning och kunskapsinhämtning stå i förgrunden. Att göra en jämförelse med Sokrates pedagogiska gärning hjälper oss att se hur kraftigt instrumentaliserad vår utbildningsverksamhet blivit. Kurslitteratur och lärandemål är fastställda långt innan kursen startar, studenterna anmodas att lära sig ett visst stoff och sedan examineras detta på ett standardiserat sätt. Kunskaper som förmedlas är också ofta snävt avgränsade och en mer holistisk förståelse av utbildningsinnehållet för studenter ordna på egen hand (i bästa fall!). Knappast konstigt egentligen att det är så svårt att få tillstånd kritiska diskussioner och reflektioner från studenternas sida, själva undervisningsdesignen motverkar detta på ett kraftfullt sätt.
Sokrates hade förstås också haft det hopplöst svårt att fylla sin tjänstgöring med tillräckligt antal ”håsar och håpe-errer” och hade säkerligen dragit över sina kursbudgetar rejält. Det är onekligen skillnad med att ha ett dussintal lärjungar under flera års tid och ständigt nya femveckors-kurser som kan ha alltifrån 25 till 300 deltagare. Säkerligen hade även många studenter blivit osäkra på att inte veta exakt vilka kunskaper de förväntas pränta in, examinationsformerna hade nog inte sätts som rättssäkra och högskoleverkets utvärderare hade lagt pannan i djupa veck inför bristen på systematiskt kvalitetsarbete. Det hade nog inte spelat någon större roll om Sokrates hade arbetat på en regional högskola som min egen, på ett större universitet eller på en så kallad elitinstitution som KTH eller Karolinska, kulturkrocken hade nog blivit ungefär lika hård.
Sokrates hade som bekant Platon som lärjunge som i sin tur hade Aristoteles som lärjunge. Denna trio har haft en avgörande betydelse, inte bara för Västerlandet utan för hela världen och har stimulerat otaliga generationer till ett nyfiket kunskapssökande och på ett anmärkningsvärt sätt legitimerat kunskapsproduktion utanför kyrkans och andra makthavares hägn. Deras betydelse för den värld vi lever i är svår att överskatta. Kontentan av detta är att det som till synes ses som ineffektivt (en dialog- och individcentrerad undervisning) och kan vara mycket effektivt och att det som till synes framstår som effektivt (monologisk massutbildning) i själva verket kan vara högst ineffektivt ja till och med kontraproduktivt.
Stefan Tengblad
Professor i företagsekonomi
Högskolan i Skövde
PS: Hitler söker professur finns tillgänglig på länken
http://www.overstream.net/view.php?oid=msuzipe7ngux
Hej Stefan
Ett mycket tänkvärt inlägg
Hörs
Uffe