Home Blog Page 56

Lyft fram arbetsvetenskapens ekonomiska värde!

På FALF:s arbetslivskonferens i Malmö diskuterades att arbetslivsforskning inte längre sågs som ett prioriterat område bland politiska beslutsfattare och forskningsfinansiärer. Detta framhölls delvis bero på det ekonomiska perspektivets styrka bland politiska beslutsfattare. Många presentatörer på konferensen vittnade om att ekonomiska överväganden kraftigt har kommit att styra arbetsförhållandena för många olika slags yrkesgrupper. I ett landsting har t.o.m det ekonomiska perspektivet givits en överordnad ställning i etiska dilemman och målkonflikter.

Frågan är dock varför arbetslivsforskningen behöver hamna i strykklass i tider med ekonomistiska förtecken? Den övervägande delen av vår ekonomi produceras i form av lönearbete och inom ramen för formella organisationer. Inom arbetslivet med andra ord! Och hur arbete organiseras, utövas, belönas, styrs och fördelas har en mycket stor inverkan på det ekonomiska utfallet och hur mycket resurser som går att använda för välfärdsproduktion och privat konsumtion.

Det gäller också att inse att även vanliga arbetstagare och konsumenter (liksom inte minst fackliga organisationer) bidrar till det ekonomistiska perspektivets styrka i arbetslivet (och att inte bara direktörer och stora kapitalägare gör det). Den egna lönens storlek är en högst angelägen fråga för de flesta av oss och vi köper gärna kläder från Asien även om vi vet att dessa är producerade under sämre arbetsvillkor än t ex svenskproducerade kläder. Och på krogen blir det svårt att erbjuda goda arbetsvillkor om vi som kunder föredrar fläskfilé, pommes frites och en stor stark för 99 kronor framför oxfilé och ugnsbakad potatis för 269 kronor.

Vad jag vill ha sagt egentligen är jag tycker det är angeläget att den ekonomiska dimensionen av arbete är levande i arbetslivsforskningen på annat sätt än som den goda arbetsmiljöns och den professionella autonomins svorne fiende producerad av kallhamrade politiker, direktörer och kapitalister, liksom att vi bör försöka visa att socialt och fysiologiskt hållbara arbeten i högsta grad kan vara lönsamt både för aktieägare och samhälle.

Stefan Tengblad

Arbetssäkerhet är inte så lätt

I måndagens tidningar (http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?ArticleId=5347008 och http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=5367005) fanns att läsa om en arbetsplatsolycka på LKAB-området i Kiruna. En man voltade med den truck han körde och blev svårt skadad. Det är en tråkig och allvarlig händelse som visar på hur svårt det är med arbetssäkerhet på en arbetsplats där flera företag samverkar. Den skadade var nämligen inte anställd på LKAB och inte heller på KGS (Kiruna grus- och stenförädling), utan på ett entreprenörsföretag. Vems är egentligen ansvaret för att det kanske saknades ett tippskydd? Det är lätt att säga att det är ”arbetsgivarens ansvar”, men i en sådan komplex situation är det inte självklart var gränserna går mellan olika arbetsgivares ansvar. I senaste numret av Arbetarskydd finns mer att läsa om risker på jobbet (http://www.arbetarskydd.se/administration/kommentarer/article144913.ece).

En intressant notering i marginalen är att i denna värld, alltså bland dessa stora industriföretag, betyder inte entreprenör riktigt samma sak som inom regional utveckling, näringslivspolitik och stora delar av entreprenörskapsforskningen. Helt säkert finns många kreativa, innovativa och risktagande människor bland dem som kör traktor eller lastbil eller arbetar som elektriker, men det är inte riktigt det som det handlar om här. En entreprenör i denna värld är ett mindre företag som arbetar inne på ett större företags område och på direkt uppdrag av det större företaget. Ofta har det mindre företaget specialistkompetens inom bygg, transport eller till och med någon del av produktionen. Stabilitet, professionalitet och säkerhetstänkande är viktigt och säkerligen också en hög grad av lojalitet och anpassning till och beroende av det större företaget – på gott och ont. Det finns här kanske till och med några ofrivilliga entreprenörer som hellre hade haft ett mer säkert och fast jobb på det stora företaget. För, precis som Jan Ch Karlsson skrev här på bloggen för några dagar sedan, många människor tycker faktiskt om fasta jobb.

Släpp fångarna loss det är vår! (ang Grekland)

Så godtogs det grekiska räddningspaketet. Som oftast är i sådana här sammanhang har myntet två sidor. Dels att Grekland inte har fört en ansvarsfull ekonomisk politik och att ett sådant räddningspaket kommer att skapa mycket frustration framöver både i Europa och inte minst i Grekland. Men också att krisen sätter fingret på problem med hela Euro-projektet. Grekland har helt enkelt fått en för stark valuta i förhållande till den egna ekonomins styrka och konkurrenskraft och kommer att få mycket svårt att betala tillbaka de stora skulderna särskilt om landet inte kan stärka sin konkurrenskraft genom en devalvering. Euron har bidragit till en hög inflation och att grekerna har byggt sitt välstånd genom att sälja allt dyrare tjänster till varandra utan att valutans värde har justerats tillföljd av inflationen.

Att sätta landet på en svältkur samtidigt som det grundläggande problemet med låg konkurrenskraft inte hanteras är en kortsiktig lösning. För att Grekland skall kunna betala av sina skulder behöver omvärlden köpa grekiska produkter. Handen på hjärtat: vad handlar du från Grekland förutom badsemestrar?

För att lösa situationen behövs ett räddningspaket i form av nedskrivningar av lån och ekonomisk hjälp från EU-länderna samtidigt som Grekland lämnar valutaunionen.

En lärdom från den grekiska krisen är att det är vanskligt att låta länder med olika ekonomisk konkurrenskraft och politisk kultur dela valuta.

Stefan Tengblad

Falska fakta

Ord som är mycket viktiga kan ibland låta lite konstiga. Ett sådant är ”faktoid”. Faktoider är uttalanden som framstår som fakta, men som i själva verket inte är det. Jag vet inget annat område som är så fullt av faktoider som pratet om arbetslivet. Och – sorgligt att säga – det finns arbetslivsforskare som bidrar med faktoider till vad som ibland kallas den allmänna debatten.

När jag upptäcker faktoider om arbetslivet, så har de flesta en sak gemensam: De uttalar sig med självklarhet om något utan att ha det minsta belägg för att det faktiskt är på det sätt som de påstår. Det fanns till exempel för inte så länge sedan en tid när det här hade blivit ett faktum: Människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet vill inte längre ha fasta jobb. Förr, i det gamla samhället, ville folk ha en sådan trygghet men nu, i det nya samhället, är det ingen som vill det längre. Men det var fel. Det var en faktoid. Den spreds i massmedia, de flesta politiker trodde på den, det fanns arbetslivsforskare som framförde den. Men den var falsk. För den som ville se fanns åtskilliga empiriska undersökningar om vad människor faktiskt tyckte om fasta jobb. De visade entydigt att fast jobb var vad folk ville ha och att det inte var någon skillnad i den saken mellan åldersgrupper. Men i den allmänna debatten dukade fakta under för faktoiden.

Ett annat exempel: Arbetslagstiftningen, särskilt Lagen om anställningsskydd (LAS), är striktare i Sverige än i andra länder och det minskar sysselsättningen. Det är fel. För det första tillhör Sverige en mellankategori i fråga om ”strikthet”, det vill säga graden av anställningstrygghet, i internationell jämförelse. I toppen av strikthetstabellen ligger till exempel Frankrike, Portugal, Turkiet, och Spanien. I botten finns exempelvis Japan, Danmark, Kanada, Storbritannien och USA. Och i mellanskiktet finns Sverige, Norge, Tyskland, Finland, Polen och några till. För det andra, om uttalandet vore sant skulle de länder som liberaliserat sin arbetsmarknadslagstiftning fått en högre sysselsättningsgrad än andra. Men så är det inte. Det finns helt enkelt inget samband mellan en ”strikthet” i lagstiftningen och sysselsättningsgrad. Uttalandet är en faktoid.

Och ett exempel till: Kraven på kvalifikationer i arbetslivet har stigit så kraftigt att folks utbildningsnivå inte hunnit med. Det finns en utbredd underutbildning på arbetsmarknaden. Det är fel. I själva verket är det tvärtom. Det är riktigt att det finns ett stort glapp mellan individers utbildningsnivå och jobbens kvalifikationsnivå, men det går så att säga åt andra hållet: Folks utbildningsnivå har stigit så kraftigt att kvalifikationerna i arbetslivet inte hunnit med. Det finns en utbredd överutbildning på arbetsmarknaden. Uttalandet är en faktoid.

Egentligen så tror jag inte att det är så svårt att motverka faktoider. Parollen är mycket enkel: Kolla data, kolla fakta! Jag vet att vetenskapsteoretiska modifieringar och kvalificeringar måste göras av ett sådant uttalande – men det hör till finliret. Huvudsaken är att vi alla är lite kritiska och tänker efter vilken empirisk grund olika påståenden faktiskt har om hur arbetslivet ser ut.

Vi arbetslivsforskare har, tycker jag, ett stort ansvar i att avslöja faktoider om arbetslivet och att vara självkritiska nog att inte sprida dem.

Vad är problemet med rörliga löner?

Den senaste tiden har det varit strid i Telia Sonera och Nordea kring att svenska staten inte vill att det skall betalas ut rörliga löner till chefer i statliga bolag. Det känns på många sätt som en återgång till förr när löner var mer fasta och stabila. Anders Borg motiverar detta med att risktagande annars blir för högt. När man på detta sätt vill minska risktagandet bör rimligen också vinst- och utvecklingsmöjligheterna också begränsas. Särskilt Nordea har efter senaste bankkrisen utvecklats på ett utomordentligt gott sätt inte minst genom förvärv av bankföretag i övriga nordiska länder. Rörliga ersättningar kan ha spelat en avgörande roll för bankens framgång.

Rörliga löner infördes inte minst för att stimulera till förändring och nysatsningar, företeelser som företag som Nordea och Telia Sonera är i kontinuerligt behov av. Det är också ett välkänt faktum att t ex säljare med rörlig lön anstränger sig hårdare och säljer mer än säljare som får samma lön oavsett försäljning. Arbetsorganisation som bygger på att arbetsgrupper tar ansvar för arbetsuppgifter är också i behov av rörliga kompensationssystem. Var för skall arbetare anstränga sig till det yttersta ifall vinsterna från detta helt stannar hos arbetsgivaren?

Problemet kan inte vara rörlig lön i sig självt, möjligen att de fasta lönerna är för höga så att de totala lönekostnaderna blir för höga med en kombination, men då är det detta problem som bör angripas. Det sämsta som nu kan hända är att de fasta lönerna stiger så mycket att bankcheferna inte förlorar något ekonomiskt med borttagande av rörliga löner, och t o m öka genom att de som inte skulle få någon rörlig ersättning får fast kompensation istället. I denna fråga har regeringen målat in sig i ett hörn. Hoppas att färgen torkar så fort att en snar reträtt går att inleda innan de negativa effekterna har hunnit bli allvarliga.

Stefan Tengblad

1...55565758Page 56 of 58