En vanlig torsdagskväll vid halv elvatiden gick vi upp hela La Rambla – en dryg kilometer turistfälla i Barcelona. Samtidigt oerhört raffinerad med sitt vågmönster på gågatan, fascinerande byggnader, den fantastiska marknaden. Men när vi går där på kvällen ser vi inte så mycket av detta. Vi märker bara trängsel och lurendrejeri för att förtrolla oss – ett tjänstesamhälle i sin prydno. Och förtrollade blir vi av trollkonstnären som kör det klassiska konststycket med flaskan i påsen – och plötsligt är påsen tom. Den gripande suggestiva dansen med ett glasklot, som till synes producerar esoterisk musik. Det urgamla tricket med tre små koppar – och var finns myntet? Det trodde jag inte att jag skulle få se igen i min livstid, men som jag nu bevittnade på två ställen längs gatan. Lite längre upp en obeskrivligt skicklig street dance-ensemble. Det måste ha tagit år av passionerad träning för att göra så svåra saker så enkelt. Dansarna drog en stor ring av åskådare och ficktjuvar.
På toppen av La Rambla, vid Plaça Catalonya, ligger Zurich Café. Där samlades oppositionella intellektuella under diktaturen. Nu ser vi till vårt kaffe hur två poliser trakasserar en gatumusiker. Tidigare gav vi honom våra sista mynt, eftersom vi tyckte att han gjorde en väldigt bra version av en sång vi tycker om.
Bortom tjänstesamhället kände vi ändå att livet lättade lite extra den kvällen genom att hela den dryga halvtimme vi satt där, så höll ett ungt par på att slita sig från varandra utanför nedgången till Metron. Varje gång de skildes med ett par meter, vände de och kramades igen. Kanske gör de det än.
