Mindre pengar till arbetsmiljön

1
52

Budgetpropositionen som kom idag (18/9 2013) är inte någon munter läsning utifrån ett arbetsmiljöperspektiv eller åtminstone utifrån ett arbetsmiljöverksperspektiv. Arbetsmiljöverket verkar inte få några ytterligare resurser, snarare mindre. Detta trots att arbetsmiljöproblemen på arbetsmarknaden – och därmed arbetsmiljöverkets uppdrag – inte minskar utan istället blir mer komplexa och resurskrävande. Vi kan exempelvis se en ökad tudelning på arbetsmarknaden. Visserligen finns en tillväxt av högkvalificerade jobb där arbetsmiljön ofta är tämligen bra, men vi ser också en tillväxt av lågkvalificerade jobb där det ofta kan finnas sämre arbetsvillkor, många små arbetsplatser, sämre täckning av skyddsombud, svagare fackligt arbete.

Överlag verkar det finnas alldeles för lite pengar till arbetsmiljöarbetet i dagens Sverige. Det är dock inte någon ny trend. Anslagen till Arbetsmiljöverket har minskat med ca 2 % per år de senaste åren. För att möta den knappa ekonomiska framtiden kommer Arbetsmiljöverket att genomföra en omorganisering med fokus att både effektivisera och banta. En troligen nödvändig åtgärd, men trist. Bantningen kommer troligen att innebära att antalet medarbetare minskar genom anställningsstopp och att antalet kontor minskas. Exakt hur den nya organisationen ska se ut arbetas fram nu under hösten och ska vara klart till sista december.

Ytterligare en intressant läsning i budgetpropositionen är att den så kallade Kunskapsfunktionen inte kommer att få fortsatta medel. Arbetsmiljöverket fick i fjol 2 milj. kr för att påbörja arbetet med att inrätta och utveckla en Kunskapsfunktion som skulle samla och sprida kunskaper från arbetsmiljöforskningen. Arbetsmiljöverket har börjat arbetet och investerat i projektet, men nu måste projektet bromsas in och troligen avslutas. Om inte det dyker upp något annat motsvarande känns det problematiskt att regeringen väljer att prioritera bort denna satsning. Regeringens nya arbetslinje verkar inte måna om arbetsmiljön.

Vad budgetpropositionen betyder för arbetsmiljöforskningen vet jag inte, till det behövs en mer noggrann läsning. Jag vet däremot att söktrycket till FORTE (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd, f.d. FAS) är högt, mycket högre än de resurser som finns. Detta gör att beviljandegraden sjunker för varje år och i år var vi nere i 7-8 % och det är en besvärlig situation. De totala transaktionskostnaderna blir mycket höga för att fördela de små pengarna vi har. Har vi råd med det?

1 COMMENT

  1. Jag tänker i banor av synlighet. Jag har alltid undrat över varför inte arbetsmiljöforskningen kommer fram mer. Men jag vet ju hur det ser ut bakom kulisserna, hur många ”interna” seminarier som bedrivs och hur alla känner alla. Men varför tänker ingen mer på samarbetet med konsulter på marknaden? På sin tid hade Arbetslivsinstitutet en gyllene chans att göra ngt, men vad gjorde de? De utbildade skyddsombud, typ, och det är ju inget fel i det, men det finns fler som kan få till sig lite mer info om arbetslivet. Det finns för få mötesplatser mellan forskning och praktik. Dit vi som jobbar utanför forskarvärlden kan komma och få frågor belysta, intresserade privatpersoner kan få lära mer mm. Det finns säkert ett antal små holkar här och där som ägnar sig åt spridning, men rent generellt så behövs det fler forum tycker jag. För att belysa frågor, skapa opinion osv. Det är inte forskarnas uppgift tänker jag, efter 30 års arbete i gränssnittet mellan de så kallade triple helix aktörerna (jag vet att det är ett skrattretande begrepp men jag kan inte låta bli att använda det, mina mungipor åker upp i rena farten av gamla minnen av alla viktigpettrar som stått och uttalat dessa båda knepord som få begriper i de regionala miljöerna)…Men i alla fall…fler kontaktytor är bra, och då kan frågorna bli lite mer belysta, lyftas fram och skapa lite mer happenings, det tror jag det borgerliga blocket gillar, shower och flärd, så varför inte, det finns något bra även i det, fyll bänkarna med spännande teman…Torsten Björkman, var är du? Som kan tala så hela Globen tystnar….det finns så mycket spännande att bjuda på…jag försökte på sin tid på Arbetslivsinstitutet, att tala med de i bunkern på administrationen men det var en iskallare hand att ha att göra med än jag kan beskriva, som Kreml fast jag inte har någon konkret erfarenhet av det. Men jag tror fortsatt på mötet mellan människor, forskare och praktiker, direkt, utan mellanhänder…då kan det hända grejjer!! Då blir forskningen häftig, för det är den, men man måste upptäcka den själv, vilket jag gjorde…men man ska inte behöva arbeta på ett forskningsinstitut för att kunna lära sig att det här området är spännande, det borde finnas fler vägar…

Lämna ett svar till Karin Cancel reply

Please enter your comment!
Please enter your name here