Lean production eller organisatorisk resiliens? En betraktelse över snövintern 2010.

Stefan Tengblad, Professor i företagsekonomi vid Högskolan i Skövde.

Det har som bekant varit vinter i år. På riktigt, och med rekordmycket snö. SJ har närmast varit handfallet inför snömassorna och idrottshallar och butikslokaler rasar samman under trycket från snö och is. Överraskande för alla som har prognostiserat in effekterna av den globala uppvärmningen och börjat tulla på resurserna för snöröjning och stabila takkonstruktioner. Statens Järnvägar, en gång i tiden Sveriges största arbetsgivare tillsammans med försvarsmakten är uppdelat i flera bolag och underhåll handlas upp på entreprenad till lägstbjudande.  Och snöröjande traktorer har fått växlarna att sluta fungera.

Någon kanske invänder och säger att det inte går att ha beredskap för att klara riktigt extremväder och att SJ inte kan lastas för detta. Det må så vara men alla som har åkt mycket tåg de senaste tre månaderna vet hur det varit med krånglande lok, växlar och signaler innan de stora snömängderna kom. Att det förekommer snö, is och kyla vintertid i Sverige borde inte vara en överraskning för någon. Det verkliga problemen förefaller snarare att resurserna för att hantera vinterväder har minskat, t ex i form av extratåg och extrapersonal och en välutvecklad underhållsorganisation. Ett exempel är att X2000-tågen mellan Stockholm och Göteborg i flera fall bara har en knapp halvtimme till nästa avgång och att förseningarna därmed fortplantar sig.

Sättet som SJ och många andra företag och organisationer leds går att koppla till den populära filosofin lean management som också ofta går under beteckningen Toyota-modellen. Det är en  organisationsform där  resurser som inte används för produktivt ändamål hela tiden ses som slöseri. Mellanlager saknas därför  i stor utsträckning. Systemet kan vara effektivt men har svagheter, såsom störningskänslighet och att kraven på just-in-time-leveranser tvingar underleverantörer att hålla sig med stora lager. Systemet bygger också på ett standardiserat (läs förutbestämt) arbetssätt. Toyotamodellen är effektiv för massproduktion under stabila förhållanden, men betydligt sämre på att hantera störningar och förändrade förutsättningar. Så länge som prognoserna stämmer och kunderna har likartade preferenser framstår Toyota som ett ideal, men om resultatet  blir som för SJ eller underdimensionerade idrottshallar finns det behov av kraftfulla åtgärder för att återställa kundernas och allmänhetens förtroende.

Under de kommande åren avser en forskargrupp vid Högskolorna i Borås och Skövde att undersöka fenomenet organisatorisk resiliens som ungefär betyder förmågan att hantera påfrestningar och utmaningar. Resiliensen är kopplat till att organisationen i frågan har olika slags resurser till förfogande för att hantera, ofta högst, oförutsedda händelser. Det är förstås inget fel med förmågan att tillverka på ett kostnadseffektivt sätt, men det behövs fler förmågor för att bli en uthålligt framgångsrik organisation såsom innovationsförmåga, samhällsförankring, kundlojalitet och finansiella resurser. Ett möjligt valspråk för vår kommande forskning kan bli: Att förutse rätt är stort men att kunna hantera det oförutsedda är större!